Tisdag 9 april. Jag slutar som regionordförande

Efter flera veckors funderande vändande och vridande har jag beslutat mig för att inte kandidera till ytterligare en period som regionordförande.

Jag har haft nio fantastiska år som ordförande med många och stora utmaningar som till exempel sänk hyran kampanjen, politikerpåverkan och opinionsarbete för att bevara och utveckla hyresrätten och de allmännyttiga bostadsbolagen.

Demokratiseringen av organisationen har varit en ständigt pågående process där styrelsens arbete blivit allt mer öppet.

Vi var först med att lägga ut protokollen på webben. Ett steg som kritiserades i fullmäktige men nu är en själklarhet.

Våra verksamhetskonferenser som numera ligger till grund för regionens verksamhetsplan i stället för en ren styrelseprodukt.

Fullmäktigemöten som utvecklats till möten med rejäla diskussioner och påverkansmöjligheter även för dem som inte gilla talarstolen.

Förhandlingsorganisationen som demokratiserats och representativiteten från alla bostadsområden säkrats.

Opinionsbildning och politikerpåverkan har blivit en naturlig del i vår verksamhet. Från något enstaka möte per år genomförde vi ett femtiotal debatter, hearingar, seminarier och politiska uppvaktningar i samband med valet 2012.

Nägra händelser har satt djupare spår än andra:

-Den förfärliga situationen i Västerhaninge och husen som ägs av Akelius där en gemensam kraftsamlig har hjälp hyresgästerna.

-Boendet i Vinsta där flerbarnsfamiljer bor i små lägenheter under vidriga förhållanden.

-Ombyggnationer där hyresgäster fått mer inflytande efter att vi gemensamt påverkat fastighetsägaren.

-Den äldre damen på Norrmalm som föll i trappan när trappräcket släppte från väggen och bröt lårbenet.

-Rulltrapporna i fältöversten som började fungera efter att vi i turistbussar transporterathyresgästerna till Stadshuset allt under medial bevakning.

-Tusentals bomöten, årsmöten, trappmöten och hyresgästmöten som har givit oförglömliga minnen av hur mycket en stark och enig Hyresgästförening behövs och kommer att behövas.

-Men kanske starkast har möten med bostadslösa varit.
-Svårast har möten med barnfamiljer varit som förlorat allt i bränder och inte fått flytta tillbaka till sina tidigare lägenheter när de återställts efter bränder.

Att vara tillgänglig och nåbar näst intill alla timmar på dygnet året runt har ställt stora krav på familjen men varit möjligt tack vare en oerhört generös hustru även om jag en eller annan gång fått en mörk blick när telefonen ringt sent på kvällen, mitt i en teaterföreställning eller när vi suttit på en kobbe längt ut i skärgården och njutit av tystnaden.

Jag kommer givetvis inte kunna sätta mig ner och göra ingenting utan har en hel del tankar och funderingar över framtida sysselsättning men först skall jag avsluta mitt ordförandeskap för Hyresgästföreningen Region Stockholm.